Pappa och hans MB har åkt hem i snörusket. Vill inte ha dem på vägen men de har inte varit här på så länge, så idag av alla dagar blev det av. Men vi hade det riktigt trevligt, de, barnen och jag.
Morfar berättar om sin barndom, krigstider och hur de som tyskar fick fly från Polen, lämna egendomar, biograf etc när Ryssarna under andra världskriget tågande in. Som vanligt lyssnar jag andäktigt när han nämner personer som är mina anfäder, farmors bror slaktaren Edward som endast brydde sig om vin, kvinnor och sång. Farmors andre bror Hugo som dog ung.
Väveriet, slakteriet och affären som familjen fick ge upp pga kriget. Flytten till landet, branden som ödelade deras hus i stan. Min gravida farmor som skällde ner soldater efter noter med livet som insatts under farfars frånvaro som krigande soldat. Farfarsfar som inte kände igen sin son efter kriget när han återvänt och behövde hjälp med sin stora familj.
Han berättar om sin moster Irene som ordnade mat till ett manligt tvillingpar som gömde sig på grannens vind undan ryssarna, " hon ordnade med så mycket mat, så hon själv fick mat i magen" skrockar han med glimten i ögat. Hon gifte sig sedan med sin Erwin och flyttade till Amerikat! Jag anar i hans ton att det också hände mycket roliga och speciella saker i familjen som gjort hans barndom till stora delar lycklig ändå.
Det känns skönt att lyssna på min pappa, han är så färdig med livet, så nöjd, lugn efter att ha fått leva ett gott liv i Sverige efter en svår tid tidigare i livet.
Han är så redo. Det hoppas jag att jag också kommer att få vara!
Nu är alla julklappar utdelade utom en som ligger där alldeles ensam under granen och väntar.
Något jag har kvar och ser fram emot!
Puss i vinterrusket!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar