Förtvivlad...

....chockad och ledsam blev denna dag....ett uppbrott från en trygghet som betytt så mycket, mer än jag anat, för någon jag tycker mycket om.

Förtvivlad, tyst, hjärtskärande gråt , som när barnen är små, när tankarna sjunkit in, landat. Hållit om....gråtit tillsammans .....lilla vännen!
Frågor......varför? .....hur ska det här gå? ....vad händer nu?....Hur ska motivationen kunna återvända? Hur gör jag..nu?
Jag vet ju att det mesta löser sig, och ibland till något ännu bättre...men det är svårt att se något ljus i tunneln när man precis har kört in i den....det blir bara mörkt om "lyset" på ekipaget inte är tänt.

En tillflykt till en annan värld för en stund!
Ringt, tröstat...bara är här...kan inte göra mer just nu.

I morgon är en annan dag.......och jag lovar att finnas här.