När C efter många timmars plågor kom till världen uppstod en livslång kärlek som jag inte visste att jag besatt, älskade så gränslöst....så när min L anmälde sin ankomst och bara rusade ut i världen på 2 timmar visste jag inte hur jag skulle kunna dela denna kärlek till ytterligare en ny liten individ......
Det var aldrig fråga om att dela...det fanns ofattbart lika mycket till....som jag ödslar med när jag får och har tillfälle.
När de som småbarn var varandras bästa lekkamrater i många år, det ändrade sig senare i övre tonåren...då de inte alls var i nivå med varandra.....
När de under senare tid hittade tillbaka till varandra igen som syskon, storebror, lillasyster, jämlikar och vänner.
När någon av dem gått fel i livet en liten stund.
När storebror håller alla sina kompisar borta från henne då grabbarna mobiliserar för en manöver...."ingen rör min syster"...beskyddarinstinkten som bara finns där.
När lillasyster skäller när han inte lever upp till förväntningarna...blir extramamma.
När sonen finns "som mannen i mitt liv" och tar ansvar, utan krav ger mig en hjälpande hand....
När dottern tillfälligt är min sambo, hjälps åt men ibland återfaller till lättja och självklarhetens privilegier.
När vi diskuterar, skrattar, tillbringar tid i varandras sällskap, och när de ibland håller ihop mot mig, tar hand om och kallar mig "lilla mamma" hmm...är visserligen kortast i familjen ( de växte båda om mig i 12-års åldern...suck).
När de kärleksfullt tillrättarvisar mig.."men mamma" !!
Är ju äldst, vet ju bäst!! (Min mamma tror att livet förhåller sig så...och det kanske var så förr).
När de vill ha mig med för att vara smakråd, för det egna hemmet eller klädinköp...ger förtroende, ställer frågor om livet.
De håller mig levande och på tå, får mig att vilja leva och vara nyfiken, längta till framtiden, följa deras fortsatta liv och definitivt leva mitt eget med en egen framtid.
Jag är så stolt över mina barn.....och lycklig över att få vara deras mamma och medmänniska.Mutti
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar