Nostalgitripp och babykläder.....

Hamnade igår till slut på vinden bland kläder, rullgardiner, bråte utan dess like. Här bor det en ekorre ingen känner till......!?
Ett fynd som gjorde mig ledsen tidigare på morgonen fick mig att vända ut igen av ren besvikelse, men sedan tog andra känslor över. Som sagt lite blåögd!
Nu skulle här rensas!
Min klädeskammare ska börja ta form! Återkommer till den längre fram, utifrån en ide en vän kläckte för inte så länge sedan.

Det gick riktigt bra i flera timmar! 6 stora säckar med diverse kläder som jag tydligen trott att jag någon gång skulle använda och dessutom inte kom ihåg att jag hade. De går nu vidare till Röda korset och en hel del annat som kommer att hamna på gården bredvid det jag redan ställde ut i v47. (jaaa.. ni hörde rätt) Trodde det var grovsopor då men det var v37! Då blev mina sänggavlar fågelbord om ni kommer ihåg!

När jag väl närmade mig 3 stora lådor började hjärtat gå i vågor, kommer jag att kunna kasta/ge bort detta??....barnkläderna!??
Jodå, det finns så många behövande.....
Men när jag kom till det små babyklännningarna, sparkdräkterna, mössorna, de svartvita fotbollskläderna i mini-mini, de första strumporna så blev det en hög som bara ska vara kvar. Dopklänningen jag sydde som flera av barnen i 3:e generationen i Sverige har använt.

För tänk om jag blir lyckligt förunnad med barnbarn....för att inte tala om alla leksakerna där inne (som säkert kommer vara antika då).....och det stora dockskåpet i källaren som är helt unikt som L och jag inrett från golv till tak!
Tågbanan som fortfarande står i matkällaren där C satt hela kvällarna och brummade runt, tunneln vi byggde av hönsnät och papier mache´!
Alla spel vi har kvar som vi spelade på "vår heliga fredag".
Struntsamma om de inte ska använda dem men jag kan berätta vår historia!

Mina små knubbiga, glada, lockiga, busungar som idag är så vuxna, just nu i skrivandes stund på motionspromenad tillsammans....saknar deras omedelbara, förutsättningslösa kärlek och knubbiga armar runt halsen!
Den finns där men i annan form!

Det finns en kartong kvar som jag ska ta tag i........jag vet att jag är förunnad en sanslös lycka att ha dessa minnen! Jag hoppas på fler .....och delar gärna med mig!
Vaggvisa vi sjöng- Byssanlull Mora träsk