Referensramar som inte varit positiva görs sig påminda, men är inget försvar!
För vad är det jag gör hela tiden?.....Jo, är till lags! Försöker för hårt att ta reda på vem jag har framför mig istället för att bara vara "go with the flow" och så får man se vad som händer. Och så blir det fel...igen...
Tar inte ansvar för mig själv och mina känslor och behov...men varför gör jag inte det??? Hatar att skylla det på något annat än mig själv men jag följer alltid samma gamla mönster, trots att jag vet att jag vem jag är och vad jag kan! Mina rädslor och referensramar av att inte duga .......jag tystnar eller så pratar jag bara på och självkänslan bara dör!
Jag ser ointresset, kritiken ... läser av i blick och kroppsspråk och så låser sig livet! Kanske är det bara mitt budskap till mig själv.
"Har man trampat i klaveret ska man bara stå still för det blir bara en massa oljud om man trampar vidare...." Jag önskar att jag kunde stå still!
Jag tror att det är precis som det sägs ....kan man inte älska sig själv - hur ska man då kunna släppa in eller tillåta sig att älska/älskas av någon annan?
Förnuftet är en stor läromästare, men av någon anledning så låter jag hjärtat och känslor styra över ......jag vet att det är bara mitt ansvar att komma till klarhet.
Vet att du
bara menar väl!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar