som ögon när barnen är små. Att regndroppar faller som tårarna gör...
Himlen är blå med tunna lager av vita moln innan solen går ner alldeles straxt. Våren har kommit och vem skulle inte vilja dela den med någon att älska. Knoppar brister nu och det gör både gott och ont!
Ted Gärdestad letade nog hela livet efter det i form av människor eller trygghet i annat som religion, gemenskaper av udda slag. Vi kommer aldrig att få veta.
En och annan for förbi men lämnade kanske aldrig ett bestående intryck, sökandet bara fortsatte efter trygghet är min tolkning. Och vem är jag att döma?
Förstår hans familj, denna oro över hur eller om han skulle välja att leva eller avsluta sitt liv måste ha funnits där hela tiden om än inte alltid medvetet.
Har varit med om det så jag kan relatera, och kanske är jag med om det nu och det skrämmer och oroar. Tystnad är som sagt inte alltid av godo......jag måste våga störa, fråga, röra, ifrågasätta och bara vara, lyssna. Vad är det värsta jag kan råka ut för - ett nej.... bry dig inte ?! Och ?? Kan jag leva med.
Men....jag kan bara ta ansvar för mitt eget liv.
Så om det inte är som jag tror - ta mig ur den villfarelsen!
Puss i natten och tystnaden!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar