Den första cykelturen....

..........kommer ihåg mina barns första cykelturer med blod, svett och tårar när de skulle lära sig att cykla på en tvåhjuling.
Grannarnas flickor, drygt 2 och 4 var ute en sväng igår i solen och även idag när jag kom hem. Igår cyklade Melinda med ett kvastskaft instucket under sadeln med mamma som sköt på. Lilla Cassandra susade fram bakom dem på sin nedärvda slitna trehjuling......frenetiskt trampande för att hinna med.

Idag for Melinda redan fram alldeles själv utan mamma "där bak" som säkerhet...... Vid ett tillfälle hörde jag en skramlande plåtaktig smäll och sedan ett högljutt vrål, tittade ut och där låg den lilla prinsessan, egentligen mer skrämd än illagjord då hon i övermod for fram på sin nya vän! Pappa fanns där, blåste en liten stund och sedan var hon igång igen..........underbart glad man blir av all den energin och livsglädjen!
Imorgon är det vårdagjämning.......det är en tid av vånda för många och lycka för andra som jag själv över att ljuset kommer....värmen, solen och sena kvällar. Är nattmänniska och då passar mig sommarkvällar/nätter mycket bättre än de mörka vintermorgnarna man måste upp i svinottan, när jag bara vill ligga kvar i sängvärmen.

Sover redan med öppet fönster och igår var det svårt att somna av flera skäl....ett av dem var en kärleskrank kattpojke som satt och skrek, trånade utanför en kattflickas hem i närheten...lät nästan som ett barn.

Förstår honom *L* , skulle gärna vråla rätt ut ett tag jag med!
Stackarn, han fick sällskap av en annan lika trånande katthane.... då var jag redan på väg in i en befriande sömn.

Har inte dragit ner mina persienner de senaste kvällarna, vilket gör att jag har hört, väckts och sett flera plogar med svanar som passerat mitt hus när det ljusnat.........ger hopp om nytt liv.

Kramar!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar