Oro!

Till 90% oroar man sig för saker som är helt onödigt slöseri av tid o kraft, men vilken mekanism startar hela turbulensen? Rädslor? Okunskap?

Oroade mig helt i onödan för min dotters hälsa i julas, som nu efter alla typer av blodprover, benmärgsprov mm mm till stor del har fått sitt svar.
Ville inte prata med henne eller starta något i onödan, så jag teg med min oro hela julen. Vid nyår sa hon: - Jag är ju testad för det och det och det...så det är ju inget fel på mig.
Jag lutade huvudet mot en kökslucka och grät av lättnad! Dottern tittade på mig något funderad undrandes varför och sa: - Men mamma!
Hmm......ska inte tiga med mina funderingar framöver!