Jag har bröstcancer.

Har sedan december 2024 haft ett sår på höger bröstvårta. Trodde det var skavsår från en BH men det gav sig inte. Fick sedan en kallelse till mammaografi o tänkte att jag tar det då, vilket jag nämnde för sköterskan o hon gjorde en anteckning om det. Jag fick sedan besked att det inte fanns något i brösten alltså ingen  bröstcancer. Dock ingen återkoppling på såret på bröstvårtan! Lugnade mig o lät tiden gå men såret läkte inte o jag kontaktade återigen min läkare på vårdcentralen i maj 2025. hon tyckte då att det var dags för en remiss för att utesluta att det inte var ”nått farligt”. 

Ny mammografi och ultraljud av lymfor gav vid hand att det inte finns något i bröstet dock förstorade lymfor.

Vidare till bröstkirurgen där jag hamnade hos kirurg Gabriel Sjölin utan att veta vad han skulle göra. Han bedövade bröstet o tog sedan en biopsi på 6 mm. Berättade att det ev kan vara en Padget alltså ett förstadium till bröstcancer som kan utvecklas till bröstcancertumörer. I bästa fall skulle biopsin kunna bota, i värsta fall blev det op o strålbehandling. Han skämtade om att han var sadist och älskar att skära i folk. Ingen hit attt säga sådana saker tilll en patient kan man tycka.

Måndag den 1 september skulle vi gå igenom resultatet på plats i USÖ, men fanns inget provsvar o GS ursäktade sig så mkt då han antagligen missat att skynda på mitt resultat då vi skulle resa utomlands 7/9. Vi kom överens om att hans skulle ringa mig så snart det kom.

Onsdag 3/9 GS ringer o säger att tyvärr har han inget bra besked, jag har utvecklad cancer i bröstvårtan (alltså ingen Padget) o då blir det op o strålbehandling om ca 4 veckor. Han bekräftar att detta ska vi ta bort och jag litar på det han säger, jag vet dock inte om jag har en spridd cancer det återstår att se. Det kommer att blir röntgen o besök om op genomgång innan, det är vad jag vet just nu.

Jag läser på FB om flera av mina vänner o även i kören som haft/har cancer och det är så här det är i livet om man får leva så drabbas det flesta av något. Jag kommer inte att dö av min cancer enligt GS o det får jag tro på.

Har meddelat kören idag mfl. Villa inte att det ska vara hemligt utan att folk ska förstår att det är en naturlig del av livet. Christoffer har pratat med Lotta o hennes barn o de reagerade starkt, ledsna o oroliga.

1 oktober Har idag fått besked på kontraströntgen och tumören sitter enbart i bröstvårtan, har inte spritt sig, är inte aggressiv och kommer opereras bort tillsammans med portvaktskörteln (den första lymfkörteln som den kan ha kontakt med) och det är i ett tidigt stadium. Inga cellgifter bara strålning efteråt. En förhållandevis enkel behandlin och mindre del kommer opereras bort än det som var sagt från början. Ev kommer strålbehandling vara kortare än 3 veckor, men det avgör onkologen efter operationen. Man kommer spruta in Magtrace för att se hur det går från tumören till lymfkörtlarna för att op bort den/dem. Operationsdatum var 13 okt men jag kan inte då så nytt datum kommer.

Hos Anestiläkaren Vafa upptäcktes att jag hade fel uppgifter i min journal som att jag skulle ha en shunt i huvudet o äta Brimol. Vafa ringde min läkare o de rättade till det i journalen. 

Märkligt och otäckt att det kan hända! Undrar vem som skulle ha haft den diagnosen i sin journal?

Tänker ta upp det med kirurgen när jag kommer till USÖ nästa gång,

Har fått operationsdatum är satt till den 29 oktober och magtracen ska injiceras den 17 oktober.

Nu vill jag bara att det hela ska vara gjort!

Mamma

Mamma

Den 24 november förra året lämnade mamma oss efter några år med Alzheimers. Hennes tid på Ramundergården blev solig med nya kamrater och trevlig personal, framförallt killarna som fick hennes stora gunst och hon roade sig drottninglikt med dem. Skojade och fnissade, klappade ocjh kramade. Hon fick så mycket värme tillbaka, även om de nog ibland fick värja sig lite.

De sista 3 månaderna avtog livslusten och hon tystnade allt mer. Efter vår hemkomst från Lanzarote, en familjetripp med alla i familjen, barn, barnbarn och bonusarna, valde hon att sluta äta och sov mest. 4 veckor senare somnade hon fridfullt på kvällen efter att ha öppnat sina ögon och tittat på mig samtidigt som hon försökte säga nått. Jag är glad att vi fick en sista kontakt den dagen.

Idag förs hon till sin sista sovplats vid askringarna i Nya kyrkogården i Laxå. 

Detta är hennes livsbeskrivning jag skrev när hon flyttade in på Ramundergården: 

Levnadsberättelse för Elfriede (Lachauer) Knothe 310110

Mamma föddes som nr 2 i en syskonskara av 7 i Niederwinkling, Bayern, Tyskland.

Helmut, Herbert, tvillingarna Anneliese och Reser, Alfred och Luitpold Jr. Mamma Annie var hemmafru och pappa Luitpold Sr var polis i regionen runt Straubing i Niederbayern.

Mamma har beskrivit sin barndom som mycket bra och en rolig tid. Hon avgudade sin mamma hela livet. Som barn var hon blyg  och sprang och gömde sig långt upp i tonåren när det kom besök. När de skulle på semester delade pappan och mamman på sig och tog halva syskonskaran till släkten bla i Passau och andra orter. Vartannat år bytte de ort och barn.

Flera tyska traditioner som tex ”hänga upp en strumpa” natten mellan den 5-6 december St Nikolaus dagen, då strumpa fylls med godis , saker och frukt införde mamma med oss och vi har fört det vidare. Även leta ägg inne och ute vid påsk.

Vid krigets slut 24 maj 1945, som mamma för övrigt inte märkte så mycket av, sköts pappa Luitpold av misstag av utländsk arme när han försökte skydda människorna i byn Englmar genom att föra in dem i kyrkan och mamma Annie stod ensam med en barnaskara på 7. De fick flytta ut ur polishuset de bodde i och de äldsta barnen fick ta ett stort ansvar.

Som 21 åring träffade hon min pappa Georg då han var i begrepp att flytta till Laxå för att arbeta vid ESAB efter sin krigstjänstgöring och efterföljande fångenskap i bland annat Amerikansk fångläger, där han också jobbade som telegrafist (klättrade på elstolpar). De hade känt varandra i 3 månader. Pappa flyttade 1951 och mamma 1952. Jag föddes 1956 och min bror Berndt 1958. Mamma hade hemlängtan i 11 år. 1963 bodde vi 2,5 mån med mamma hos mormor då våra föräldrar skulle skiljas. Pappa kom och hämtade oss och gav mamma ett ultimatum o att följa med hem igen eller stanna. Kl 22 kom hon till tågstationen och vi reste hem. Jag tror att hon där gjorde ett aktivt val att acceptera sitt nya land och liv.

Hon började så småningom arbeta, bla med städning på Järnvägshotellet, gästvillan bakom ESAB-restaurangen mfl, där även vi barn fick vara med då ingen barnpassning fanns. Hon jobbade vid Danielssons tvätt vid Herrgårdshotellet och monterade persienner hos familjen Bindzulis, känd entreprenör i Laxå. 

Hon jobbade senare som butiksbiträde och lokalvårdare vid Konsum/Domus ända fram till sin pension. 

Vi bodde i en 2 rummare på Vällaregatan 6.

Mamma och pappa skilde sig 1968 och min bror Berndt flyttade med mamma medans jag bodde kvar med pappa.

Mamma valde att vara singel hela livet ut och var nöjd med det.

Hon har bott på Bodarnevägen, Vällaregatan, Lars Lindahlsväg, Casselgatan (övervåning på en villa)och i von Boijområdet, längsta tiden i ”höghuset”.

Hon har stickat och virkat en del, älskar att läsa om de kungliga, lösa korsord och hållit kontakten med sitt hemland genom de tyska TV kanelen hon har tittat på, ringt och pratat med sina syskon och flera syskonbarn.

När vi var barn sjöng hon alltid på olika sånger, tonsäker och med en fin röst.

Varje år han hon åkt till Skåne och tillbringat några veckor hos sin son Berndt. Med jämna mellanrum har hon rest till Tyskland och besökt sina syskon och gamla hemtrakter.

När hennes barnbarn Lina och Christoffer föddes blev hon en fantastisk mormor som aktiverade dem med bla att sy korsstygn, gå i skogen, måla och mkt annat. Hennes tyska paradrätt stek/köttrullader med tyska Semmelknödel har blivit älskad av de flesta av oss. Mamma har varit en mycket duktig kock.

Hon har varit mycket pedantisk som person, både med sig själv och hemmet. Minutiösa ordning, rent och snyggt i sin lägenhet som hon vårdade ömt. Hon har en förkärlek för inredningsdetaljer och prydnadssaker. Hennes hem var hennes borg. Nu känner hon inte igen sig längre, vågar inte gå ut då hon inte hittar hem igen.

Mamma har lätt till skratt och är skojfrisk, är mycket social och har på senare tid blivit mycket ödmjuk, Kommenterar gärna det hon ser. Mycket fysisk, tar gärna på folk och kan ge en kram och klapp på arm/kind. Hon har ändå genom åren haft väldigt få vänner.

Hennes yngre bror Alfred avled den 24 maj 2023, men vi har valt att inte berätta då hon inte längre vet vem han är när vi tittar på foton och bara blir förvirrad när vi parat om att hennes syskon är avlidna. Hon är den enda nu levande av all de 7 syskonen.

Juni 2023

Angelica

Dotter

Mamma somnade lugnt och stilla in på Ramundergården den 24 november kl 21.25.

Uppdatering!

 Idag har vi firat Novahjärtat som fyller 7 år imorgon! En solig dag med ny cykel och cykeltur, bad i poolen med kusinerna Leevi snart 9 och Melanie 4 år.

Min 93-åriga mamma var med och njöt av fikat (som hon var först på) och är sedan 1 år boende på Ramundergården där jag hämtade henne dagen till ära. Hennes demens accelererade under 2023 så hon inte kunde bo kvar i sin lägenhet. Hon har svårt att komma ihåg personer men minns när man påminner henne, jag är den enda som är helt klockren fortfarande.

Vi pendlar mellan sommarstugan och Parkgatan beroende på väder. T o sonen byggde en fin flotte som vi använder som brygga och att åka ut på vid Bodarnesjön.

Under 2023 hamnade vi med i styrelsen för Laxå hembygdsförening och har sedan dess jobbat på ett 70-års jubileum tillsammans med Laxå herrgård med nya vänner som vi fått i programkommitten, Bengt-Göran och Catarina. Hela evenemanget går av stapel den 4/8 2024 och det ska bli spännade att se hur det hela blir.

För 2 år sedan träffade vi nya vänner i Albanien Saranda som bor i Örebro, Gunnar och Maria, Det visade sig att Maria är från Finnerödja och hon kände vår bästa kompis Gunnar R. Världen är bra liten! Vi har fortsatt att träffas efter hemkomst och reser en del tillsammans, senast Playa del Ingles och före det Wien, en fantastisk stad! Nu väntar Gdansk i september måndag till fredag. Polen och Tyskland besökte vi i maj juni i mitt sökande efter mina rötter och den resan kräver ett eget inlägg som kommer.

Mina barnbarn är min stroa glädjekälla och jag älskar att ha dem hos mig. Melanie är just nu väldigt mormors flicka och det är så mysigt med alla kramar och glädjen jag får från denna lilla underbara människa. Leevi är fotbollstokig och där diskuterar vi mycket och han visar mig alla mål han skapar i spel han har i mobilen, Fotbollströjor och lego är hans stora passion. Nova startar skolan i höst och är en glad tjej som gärna målar med farmor, nått hon ärvt och är så duktig på. Fyller 7 imorgon och är redan stora damen. Gillar förutom lego o Schleich kläder och smink.

Livet gör ibland tvära kast och vi hänger än sålänge med! Ser framemot många äventyr till med familj och T min älskade livskamrat! Nedan 4 generationer, jag min mamma, mina barn och barnbarn.

Helt plötsligt smyger det sig på!

Ont från helvetet! Så kallas bältros och så känns det också. Det brinner, sticker, vibrerar och skjuter i de utslag jag fått under veckan från högerfoten upp mot knät o vidare in vid ljumsken för att landa på höger skinka. Sedan förra torsdagen har jag trott det var mina nässelutslag som jag alltid har under sommaren och behandlat dem utifrån det. Helt fel! 

Som om det inte varit nog med den axel jag slagit av senan på i lekskrubben i maj och fått lära mig använda igen. Och på det mitt skyhöga blodtryck som drabbade mig i mars, trött, flåsig o helt utmattad. Det är nu åtgärdat med motion och viktnedgång. Allt självförvållat!

Detta piller trillande som blir med all den medicin som jag nu måste äta för att ta hand om de olika symptomen. Helt plötsligt äter, smörjer och inhalerar jag Paracetamol, Desolaratadin, Amlopidin, Astmakortison, Symbicort, Bricanyl, alsolsprit och nu även Antidepressiv medicin som ska ta hand om nervsmärtan som Bältros ger. Vaccinering mot Bältros blir det så snart jag är ok igen.

Gud vet var allt detta kom ifrån, men nu ska jag bara bli hel och frisk igen!

Mitt i alltihopa har vi bokat en resa till Kreta och nu hoppas jag bara att nervsmärtan i Bältrosen ger sig någorlunda innan söndag, så jag inte brinner upp.

Puss i septemberkvällningen!

Projekt, längtan att resa och småskruttarna!

 Vi längtar ut men som tur är har det varit en fantastisk sommar i Sverige och vi har det så bra i vår stuga vid Bodarnesjön. Barn och barnbarn har sovit kvar i omgångar och vi har umgåtts och varit så glada att de kommit och samtidigt är det skönt att bli själva igen. Om några dagar styr vi kosan till Växsjö för att sedan bo 3 nätter i Kristianstad och möta upp med min bror, hans ex och deras barn och barnbarn lilla Emil som vi inte träffat ännu. De bor i Danmark och är fn på besök i Skåne. Ska bi så roligt då vi inte heller varit i Skåne på semester på flera år. 

Vill åka till Karl-Fredrik på Eklaholm där han driver en blomster- och inredningsaffär och se mer av Skåne under de 4 dagarna vi ör där. Vi bor på Christian den 4 hotell mitt i Kristianstad. Vi planerar resan som bäst just nu.

Idag har vi firat vår lilla skrutta Nova som fyller 4 år den 28/7 och haft en fin dag med dem. Sonen har träffat E som verkar vara en fin tjej och idag var även hennes yngsta med på kalaset och badet i poolen där hemma. Gammelmormor var också med och gillade de förändringar han gjort i huset sedan han köpte det.

Här i stugan väntar renovering av de gamla spröjsade fönstren jag gav mig på för ung 7 år sedan. C har grävt bort och jämnat till på tomten, och gruset har kommit och är fördelad på framsidan. Nu väntar nybygge av däck nere vid bryggan och efter det ska en gräsmatta sås, ev till nästa år. 

Nu ska vi njuta till nästa vecka och sedan tar vi tag i våra projekt. Byggnadslov för utbyggnad av en gammaldags glasveranda på 25 kvm , byte av fönster och måla huset hemma i Laxå och så fixandet här, det blir fullt upp.

Vi väntar lite med utlandsresan men önskar bila till västra tyskland senare i höst, slutet augusti o september. Allt hänger på hur pandemin hanteras där och hur det utvecklas här i Sverige. Jag hoppas människor har förstånd att ta vaccin och sluta fundera på konspirationsteorier som skapar motstånd och smittspridning av de
varianterna som drabbar hårt!

Puss i den varma julikvällen! 

RESANDET

Sedan sist har vi rest med våra bästisar G o L genom Västmanland, Uppland, Gästrikland och Dalarna i 3 dagar och upplevt roliga museer och vackra platser. Lasse Åbergs museum i Bålsta, superkul med hans samling av leksaker, teckningar från Disney figurerna. Ett mkt över förväntat roligt och intressant besök!

Vi for vidare till Grisslehamn och Albert Engströms vackra bygd och hans atelje byggd vid havet på klipporna! En gofika i en fantastisk miljö.

Öregrund, nästa mål och vilket mål! Klockaregården som boende med sin lilla innergård fylld av rosor, trädgårdsmöbler och  utsikt! Egen liten uteplats med en stig till havet som ledde till en fantastisk solnedgång bland klipporna. Klockstapeln som väckte oss med sitt plingande. Hit kommer vi återkomma!

Sedan bar det vidare dagen därpå mot Tierp och vackra Lövsta Bruk som består av en hel by med slott, park, orangeri, arbetarbostäder i olika kategorier och kontor som hade en verksamhet och boende på ca 1000 tal personer. Finns mer att upptäcka där och vi kommer säkert åka tillbaka.

Vackra Gysinge bruk och så vidare mot en natt i Falun. God mat och en härlig pubkväll.

Hemåt via Nittsjö, Rättvik och överraskningen Smedjebacken som med sin lilla marina och med härliga restaurangen Bryggan bjöd på vacker vy o god mat.

HEMMAVID

Sedan dess har vi varit i Bjurbäckens slusscafe i Storfors som vi besökte förra året, men då var stängt. Hemåt for vi via Lundsbergs skola bara för skojs skull, vackert vid en sjö men öde för ungdomar. Filmen "Ondskan" gör sig påmind! Kan förstå på ett sätt men ändå inte.

Idag har vi beställt fönster till hela huset och även den glasveranda på 25 kvadratmeter vi ska bygga nästa år. Vi återställer huset till 1923 och överger 1992 stuket som liknar funkis. Ska bli så roligt att se det växa fram nu och nästa år då även huset ska målas. 

Imorgon väntar ett besök och övernatting av Mellie (för första gången) och Leevi då föräldrarna ska på 40-års kalas. Längtar redan efter mina småttingar!

Nu väntar ett kvällsdopp!

Puss i den småregniga men varma julinatten! 

Testad negativ!

Här sitter jag nu, nyvaxxad 2 ggr med Astra Senecas vaccin, omstritt men inga biverkningar! 1 drygt år har gått med det underligaste av händelser som är både positivt och negativt.

Igår testade vi oss då vi båda blev förkylda i måndags (för min del andra gg) men negativt på Covid . Så skönt!

De stora händelserna sedan jag senast skrev julen 2018 är att mina barns pappa B lämnade oss den 2 oktober 2019 pga lungfibros som konstaterades så sent som i september samma år. En tragisk och hemsk resa för mina barn att behöva genomlida de 2 sista dagarna av hans liv, då de akut fick resa till honom till Helsingborgs sjukhus och förstå vad som drabbat honom. Han visste att han skulle bli morfar igen i mars och vi gratulerade varandra....ingen av oss visste att han inte skulle finnas då. Men kanske han ändå själv anade....

Vår lilla älskade Melanie kom den 31 mars 2020, precis innan Corona bröt ut. 

Vi trodde vi fått Covid med tanke på de symptom vi hade av andnöd, smakbortfall, knölar på fingrarna och blåsor i munnen, tinnitus mm. Men icke, enligt testerna.

Att inrätta sig i ett nytt leverne kanske inte varit så svårt för oss som är "tidsmiljonärer" som någon uttryckte sig om oss pensionärer, men en omställning har det varit. Främst att vi inte kunnat resa som vi tänkt oss till utlandet, men det har inte varit en uppoffring med tanke på så många andra människor som dött och lidit. Istället har vi gjort små turer i Sverige bara vi och ibland med våra bästa vänner G o L. Stugan har varit och är vår reträtt och vi är så glada att vi har den. Nu lättar restriktionerna och vi hoppas på att kunna göra den resa vi planerat i västra delarna av Tyskland ner till Alscace, Strasbourg där jag har min kusin Uschi som jag fått kontakt med under detta år av Corona. Det är också nått som hänt, fler kontakter med mina rötter under detta året i form av kusiner och deras föräldrar syskon till mina föräldrar via Whatsapp. Så allt har inte varit bara tråkigt, utan jag känner mig priviligierad av kontakten med mina tyska familjemedlemmar.

För en vecka sedan gick en av Laxås unga engagerade, JP,  bort i cancer och det har tagit våra invånare, skola, företagare och idrottsvärld hårt. Så ledsamt! Vi sörjer med familjen som bor nära oss och hoppas de kommer ut på andra sidan så småningom på ett bra sätt.

Själv fick jag i mars, efter en längre tids trött- och andfåddhet veta att min blodtryck var alldeles för högt 175/107, vilket fick mig och oss att lägga om matvanor och röra oss mera. Målet var att få en bra kondition och bli av med alla bilringarna runt magen. Idag 9 kilo lättare, med en hyfsad kondition mår jag så mkt bättre och är så tacksam att T drev på mig att gå till vårdcentralen för att ta proverna som visade vad som behövde göras. Förhoppningsvis kan jag slippa blodtrycksmedicinen framöver.

Sedan har jag ramlat i skrubben med alla barnbarnens leksaker och skadat axeln som nu röntgats och ultraljuds undersökts efter mkt tjat från T. En sena som gått av lite i ett fäste ytterst på axeln. Vanligt och även åldersrelaterat. Ev blir det operation med titthål, fästs med skruv o sedan  4 veckor i mitella/ställning och 3 månaders rehab, med mål att kunna lyfta armen ovanför huvudet. Jag siktar på att träna så att det blir bra och slippa operationen, det är ett av alternativen. 

Jag är så glad över att ha min familj, T, barn och barnbarn, samt att vi faktiskt är hyfsat friska! Nu ser vi fram emot en fin midsommarkväll med våra bästa vänner L o G och så småningom röra oss i någorlunda i full frihet, men med hänsyn till andra!

Trevlig midsommar och puss i kvällningen! 

  

Julen 2018

Julen 2018 har kommit och gått! Vi sitter mätta och dåsande framför Tvn även där gammal skåpmat från 90-talet i repris på repris av TVprogram - SVT måtte ha startat ett "band" och sedan gått för dagen förra fredagen

Barn och barnbarn med respektive har firat en mysig jul med oss och tomtar  olika skepnad - vi har hunnit med en barnvaktsession med lille Leevi som gäst över natt så trötta efter det sov vi ut i morse då den lille gynnaren håller en vaken med sitt sprattlande i sängen!

Nyår firar vi i morgon med våra bästa vänner G o L i Örebro med Ts syster med man E samt övernattning i La Stada - och så har den ledigheten gått för denna gången - nästa år planerar vi att resa bort!

Vi har nu flyttat in in vårt nya sovrum så då är det dags för att renovera "mitt rum" som ska bli komborum för symaskinen-målarutrustningen - Tv rum - gästrum - förösker hnna med övervåningen innan våren!
Ts rum blir musik - och bibliotek och eventuellt museum med gamla pryttlar från 20-40 talet !

Puss i en vacker vinterdag i slutet på december 2018! 
Ett Gott Nytt År önskar jag alla!

Lite nytt

en

Har haft en skrivkramsperiod eller rättare sagt förlaming!

Samma kramp verkar ha stannat av vår renovering av sovrummet men nu är vi faktiskt igång igen med full styrka! November månad ska vi nog klara av att bli klara

Under tiden har vi umgåtts med barn o barnbarnen som växer sig större-gåendes-långåriga-pratsamma-kloka-fundersamma och underfundiga!

Förnågra veckor gjorde vi Amsterdam i 4 dagar med fantastiskt sommarvärme i oktober! Sanslöst vacker och laidback stad med alla sina kanaler-monument-fik-shopping och så framföallt det vi var där för! Paul Carrack in concert i vackra Carre Theater! Och mannen himself som vi träffade innan konserten!

Så här följer en kort uppdatering på det- renoveringen och barnbarnen i en rörig glädje!

Puss i Novemberkvällningen!

Cleo

Nova o Tindra

Leevi

Vårt nya sovrum

Vår sejour med renovering av vårt hus fortsätter nu och vi har rivit ut det gama köket och dragit ner tapeter - Nu väntar målning av dörr - och fönsterfoder-nya blommiga tapeter och läggning av den mjuka goa heltäckningsmattan vi tänkt köpa!

Om du undrar över alla små streck-avsaknaden av kommatecken och punkter så beror det på att dessa tangenter inte villl vara med längre av någon anledning - men man vänjer sig!

Jag kommer att lägga in bilder på vägen så här kommer före bilder till att börja med!

Idag har vi varit barnvakt åt lilla hjärtat Nova (Diddi) och som vanligt har det varit fullt upp då hon kryper-reser sig-går nått steg och far fram i vårt hem som en liten virvelvind!
Pippiboken blev läst både rätvänd och uppochner!

Puss i en lite regnig augustikväll!