3 Juni

Min sista strålbehandling av 15. Åkte själv då vår nya tvättmaskin skulle komma samma tid och Tomas behövde vara hemma.

Fungerade fint, nästan rekordresultat i strålning på ca 15 minuter lite drygt. Jag gav dem beröm för att jag känt mig så väl behandlad och trygg med dem, blev lite gråtmild när det gick upp för  mig att nu är det slut. Önskat det så länge men svårt att ta in. Syster Karin gav mig en stor kram när jag gick och sa att jag var en fantastisk patient,

Vi firade med riktig Champagne ikväll med räkor i växthuset i sommarstugan. Det kommer ta en stund för mig att förstå att det är över och att jag nu äger min tid. Biverkningarna av tabletterna tar vi vartefter de kommer/om de kommer, men det är inte 

det värsta.

10 Juni

Lite brännskadad av strålningen. Kommer lite mer på bröstet och även på ryggen så T hjälper mig att smörja ömsom med kortison som mjukgörande kräm. Huden blir lite upphöjd, röd och kliar! Hoppas det ger sig snart, känner av det när jag ska sova.

Lite sömnsvårigheter som jag ska ta upp med sköterskan som ska diskutera den tablett jag får på 2 år imorgon. Den ger ev biverkningar som ger diarré, vilket inte känns så kul. Får se vad som drabbar mig.

Haft barnen Leevi och Mellie över natt o dag. Vi är inte vana så lite trötta är vi.

Annars var det jätteroligt att ha dem nära igen!

14 juni

Börjat äta mina förebyggande tabletter Verzenios i torsdags 11 juni som ska ätas i 2 år. En av biverkningar är diarre, vilket inträffade lite lätt igår. Har motverkande Loperamid mot det och de fungerar bra. Får se hur det går. Ovanpå det kände jag i förra vecka att jag hade symtom på urinvägsinfektion. Tar min penicillin jag fått tidigare för det i några dagar o de verkar hjälpa. Hormontabletterna gör att slemhinnorna blir ännu torrare och då riskerar man urinvägsinfektion, hoppas det ska räcka med denna dos.

21 juni

Äntligen läkt från strålningen. Kliat pga av att jag ömsat skinn både framtill och på ryggen då strålningen går rakt igenom. Några småsår men nu är det fint igen. Något mörkare i huden och måste antingen använda 50 SPF eller täcka helt i några år då huden är skör och känslig. Men det är det lilla problemet. Urinvägsinfektionen under kontroll och känner att vissa biverkningar lugnar ner sig när jag ätit tabletterna ett tag.

Livet går vidare och det är bara att följa med och njuta så mycket som går!

 

29 Maj 2026

Idag sa vi farväl till Inga i Halmstad Snötorps vackra kyrka. Hon var Ts fd svärmor som vi båda haft en fin relation med. Hon kallade mig för "Tjejem2 varje gång vi träffades och vi fick många skratt och allvarliga samtal innan hon till sut inte orkade vara med på familjeträffarna pga sjukdom.

Inga hade beslutat och planerat sin begravning själv och hon avslutade på topp med solosång av Dancing Queen, precis den hon var hela sitt liv. 

Sov gott Inga och tack för den tid vi fick, samt stort tack familjen att vi får vara delaktiga!

22 April

Jag har i princip tappat alla mina ögonfransar, det spretar nån enstaka kvar och ev växer det nån. Måla dem är helt onödigt. Ögonbrynen har gett sig också men där finns det fler strån kvar ändå. Allt går att måla på och lite smink fixar det hela.

Igår fick vi ett ryck och gjorde en spontan roadtripp till Ullared, bodde i Varberg på Fregatten och gjorde söta lilla Varberg under seneftermiddagen. Ett glas bubbel satt fint på torget med utsikt mot kyrkan. Hemåt genom vackra Sverige på småvägar över Kinna, Borås, Herrljunga och Skara med en god lunch på Konsthotellet. Lite Julaoutlet såklart! Mio i Mariestad och en matta till stugan blev det med. Nöjda med inköp och roadtripp landade vi hemma mitt i visningen av grannens hus, men det är en annan historia!

Livet går vidare och nu väntar  strålningen 15 dagar. Var hos min läkare Antonis för genomgång av fortsättningen. Hormontabletter i minst 5 år, vitaminer + ytterligare tablett för motverkan av canceråterkomst i 2 år, röntgen, dropp för motverkan av benskörhet var 6 månad i 3 år och alla biverkningar allt detta kan få sammantaget. Oavsett är det något jag måste ta mig igenom och jag tar  varje steg när det kommer om det kommer. Glad att cellgiftsbehandlingen äntligen är över för det känns ändå som det definitivt värsta.

28 Maj

Nu är det 4 ggr kvar av strålbehandlingen. Det har gått bra men känner nu att jag har fått småsår mellan brösten. Får dock 3 dagars vila då vi åker på Ingas begravning i Halmstad imorgon och hoppas läka till måndag. Annars inget som jag känner av.

Fick dropp för benskörheten i måndags som på tisdagen gav influensaliknande symptom, frossa o lätt förkylning. Trött o sov tisdag em inkl natt. 

Andra biverkningar visar sig nu som dåliga naglar, blod under tånaglar varav 2 kommer att lossna. Lite ont i höften och höger käket emellanåt. Håret har växt och även ögonfransar samt ögonbryn, men en liten bit kvar till normallängd.

Hormontabletterna har jag ätit ett tag nu och den ger en o annan vallning samt når svettningar, inget jag inte kan stå ut med. Kommer att bli en tablett till som jag ska äta i 2 år efter strålningen och den får jag säkert på måndag 1 juni då jag träffar min läkare Matilda P. 

 12 april

Mår bra men blir trött efter några timmar. Idag ska vi äntligen fira Mellies 6 årsdag! Längtar efter barnen i Brokåsen som jag inte träffat på flera månader då jag varit för dålig och de varit sjuka i omgångar.

Har smakförändringar och är torr i munnen just nu som jag hoppas snart ska ge sig. Magen fungerar ok.

18 april

I måndags dog Stig Palm fd Laxåbo o väldig Laxålojal, multisjuk och även cancersjuk Så sorgligt, bara 74 år. Vi konverserade lite i FB gruppen ”Du vet att du är från Laxå” . Sågs på hemvändarkvällen förra året där de var givna bara hälsan fungerade. Han låg inne samtidigt som jag fick cellgifter.  Våra tankar går till Irene hans hustru och livskamrat, även hon från Laxå, sedan många år. 

Jag mår bra, lite trött ibland. Shoppingrundan med Mellie igår var jätterolig och idag var vi och städade i sommarstugan för att bara kunna åka ner o vara. Ska till överläkaren Antonio på måndag och då ska vi nog planera strålningen hoppas jag så jag får den gjord. Vi vill resa nu och Budapest ligger högt på listan nu när Orban är borta. Vi får se när vi kan fara! Nästa helg väntar SPA hotell från barnen, Stoffe och Lotta följer med. Ska bli roligt!

22 april

Jag har i princip tappat alla mina ögonfransar, det spretar nån enstaka kvar och ev växer det nån. Måla dem är helt onödigt. Ögonbrynen har gett sig också men där finns det fler strån kvar ändå. Allt går att måla på och lite smink fixar det hela.

Igår fick vi ett ryck och gjorde en spontan roadtripp till Ullared, bodde i Varberg på Fregatten och gjorde söta lilla Varberg under seneftermiddagen. Ett glas bubbel satt fint på torget med utsikt mot kyrkan. Hemåt genom vackra Sverige på småvägar över Kinna, Borås, Herrljunga och Skara med en god lunch på Konsthotellet. Lite Julaoutlet såklart! Mio i Mariestad och en matta till stugan blev det med. Nöjda med inköp och roadtripp landade vi hemma mitt i visningen av grannens hus, men det är en annan historia!

Livet går vidare och nu väntar  strålningen 15 dagar. Var hos min läkare Antonis för genomgång av fortsättningen. Hormontabletter i minst 5 år, vitaminer + ytterligare tablett för motverkan av canceråterkomst i 2 år, röntgen, dropp för motverkan av benskörhet var 6 månad i 3 år och alla biverkningar allt detta kan få sammantaget. Oavsett är det något jag måste ta mig igenom och jag tar  varje steg när det kommer om det kommer. Glad att cellgiftsbehandlingen äntligen är över för det känns ändå som det defintiivt värsta.

Mot nya mål!

1 april
Sista cellgiftsbehandlingen idag! Och så drog Johanna sköterska ut infarten på 38 cm det sista hon gjorde innan jag äntligen fick avsluta den behandlingen. Har inte fattat riktigt att det är slut nu men det sjunker väl in så småningom när jag väl fått landa utan den delen i min agenda med provtagningar, rensning av picclinen o själva behandlingen som gått på rutin o varvat varandra varje vecka. Vi avslutade dagen med lunch och eftermiddag med Maria och Gunnar, våra goda vänner i Örebro som vi träffade i Albanien för 4 år sedan.

2 april
Nu ska jag först se hur denna dosen tar på kroppen och i kväll ta den sprutan i magen som ser till att jag repar de vita blodkropparna fortare samt slipper infektioner. Gick så bra förra gången. Mår fortfarande bra men sover lite sämre, vaknar ofta och tidigt. Numera är jag uppe före T några dagar i veckan iaf! 

3-7 april
Firat Påsk och det känns bra. Barnbarnen dock sjuka så det blev inget påskäggletande kombinerat med födelsedagskalas för Mellie då hon fick feber och Leevi blev magsjuk.
Mår bra och allt går åt rätt håll. Lite trött men magen ok och efter sprutan för de vita blodkropparna återhämtar jag mig snabbare. Svårt att ta in vad jag har varit med om, kanske kommer reaktionen längre fram. Lite smakförändringar dock denna gång. Nu ramlar mer eller mindre det mesta av det kvarvarande håret av och även ögonfransarna har blivit betydligt färre. Även ögonbrynen är påverkade. Det går att fixa med makeupen och peruken har jag ett distanserat förhållande till, stör mig inte att vara utan i de sociala sammanhangen jag deltar i. Har aldrig använt den och tror heller inte jag kommer att använda den.
Det är så här jag ser ut nu och en tid i mitt liv och egentligen känner jag mig modigare nu och har en annan distans till mig själv. 

Allt blir som det ska!

4 mars

Utvärdering av mina behandlingar med Matilda Prenkertt, läkare på USÖ igår. Mina värden är väldigt låga men har tagit sig, och det innebär att jag får en spruta att sätta i magen dag 2 from dos 5. Får se om det hjälper. Mår bra igen efter dippen med en dags diarré som tog ett par dagar att vända. Får en vecka att återhämta mig på och det känns jättebra. 

Igår rengjort picclinen på vårdcentralen, riktigt trevlig sköterska från Finnerödja. Det är 2 ggr kvar efter nästa behandling att göra det sedan tas den bort efter den sista. Känns bättre mentalt igen då jag har känt mig låg och ledsen denna gången och varit nära till tårar lite mer. Kanske beror på att jag äntligen ser slutet.

12 mars

Igår fick jag min 5/6 och den kallas Aperol i Sverige pga färgen, i USA Red Devil (det lät ju positivt). Mår bra tack vare kortisonet och har haft en dryg vecka redan där jag mått bättre inför den dosen. Ikväll ska jag själv injicera en spruta i magen som hjälper de vita blodkropparna att återhämta sig då jag haft infektioner som gör att de värdena varit dåliga. De ska göra att jag får ledvärk och då får jag ta alvedon. Vi får se om jag märker av det. Jag har i alla fall kommit igen inför varje behandling och än så länge sluppit att skjuta upp några dagar. Det är viktigt för mig och nu har jag mitt slutdatum den 1 april och så blir det några veckors återhämtning efter det som jag ser fram emot. Återta min kropp och styrka!

16 mars

Sprutan i magen gick jättebra att ta! Märktes knappt! Ingen ledvärk ännu så får se om det drabbar mig.

Mår fortfarande ganska bra! Lite trött, sover lite sämre somnar lite sent och vaknar tidigt. Går upp åtar frukost och går o lägger mig igen. Funkar så eller så tar jag igen det under dagen.

Vi gör småtripper, bla till Mariestad, åt en supergod flundra med skagensås, räkor och gott potatismos. Upplever att min aptit är bättre även om jag inte äter mycket, men är sugen på saker. Vi testade pizza från Knuten men den var inte god. Äter lite mer normalt nu då jag tar en påse magmedicin varannan dag som håller den i schack, så frön och plommon får stå tillbaka lite just nu.

18 mars

Jag mår bra! Ännu BÄTTRE än igår och detta ska vara min dippvecka, men det börjar kännas mer som normalt. Sugen på maträtter och idag blev det Ts goda kycklinglevergryta! Ikväll en liten mozzarellabit med tomat och basilika!

Igår var jag på målargruppen Konstantia o målade några födelsedagskort men mest bubblade vi. Jätteroligt att kunna vara med! 

Vilken lycka att få må så här bra i dippveckan. 

Nu blir det bara bättre! 

70 år och halvvägs i behandlingen!

20 Januari

Klarat nr 2 fantastiskt bra. Lite skruttig i magen men inget jämfört med första gången. Lite trött dag lör-mån men sedan full fart. Firade min 70-årsdag idag med att gå till tandläkaren för att laga 2 plomber som lossnat och ett litet hål. 6000 sek i normala fall men med den nya reformen blev det 597 sek! 

Kände mig helt plötsligt rik och köpte lite bubbel som vi tillsammans med Christoffer och Lotta drack upp senare på kvällen. Vi hade en fin kväll tillsammans med dem o samtalade om saker som berörde oss alla mycket. Kommit C så mycket närmare de senaste åren och det känns härligt. Lina och Jonas hörde av sig o jag tror jag fick J att rodna! 

Kom 8 fantastiska buketter från vänner som rörde mig till tårar och som jag nu får njuta av så länge de varar. Från Ts barn så fina ord så jag grät. En härlig dag! 

Söndagen kom hela familjen, barn, barnbarn och bonusbarnbarn! Vi lunchade på en fin frukt-och köttbricka med efterföljande  ljuvlig Pavlova som T bakat. Present från T är Benjamnin Ingrosso i Linköping i oktober, hotellnatt med spa påFratelli i Karlstad med T från barnen, ett fint nagellack från Nova och teckning från Mellie som själv skrivit sitt Grattis Mormor!

29 januari

I måndags 26/1 till VC för provtagning inför dagens cellgiftsbehandling. Har för små vener så bada mina handryggar är blå som Trumps!

Igår 28/1 min 3:e behandling och nu är jag halvvägs!! Ny dos from 4-5 och en infart som ska sitta till sista behandling. Fördelen med det är att VC nu kan sticka mig i armvecket igen! Nu får vi se hur denna omgång går, mår bra idag även om jag sovit dåligt.

Nu några dagar för återhämtning och på lördag firar vi 11 års förlovning med hotellnatt i Norrköping och dopfest för Signe i kyrkan på söndag. 

Blir härligt med lite miljöombyte då våra resor är begränsade pga min behandling, men vi tar chansen när den kommer.

Mot nya mål!

Min bröstcancer

....Visade sig vara spridd från bröstvårtans tumör till 3 av 4 lymfor och test för att avstå cellgifter visade att jag behöver genomföra 6 behandlingar. Alla är i förebyggande syfte då cancern är bortopererad. Har nu gjort 2 senast igår den 7/1 2026. Detta var också något som den första kirurgen sa att jag skulle slippa och inte heller tappa hår, vilket jag nu har gjort o därav rakat av det. Fått min peruk, sytt ett antal trikåmössor och bandanas då det blir kallt om huvudet utan hår. Känns som om jag har kvar det men att det är kallt o blött och behöver torka det. Märklig fantomkänsla. Får se hur mycket jag kommer använda peruken.

1 dosen pajade magen direkt, först förstoppning och med den medicin jag skulle ta blev jag lite otålig så tog några droppar för mycket, vilket renderade i diarre som hette duga och så fick jag ta medicin mot det. Blev matt och utslagen och då man äter ett antal kortisontabletter de 2 första dagarna kommer själva det sämre måendet några dagar senare. Låg utslagen i soffan i princip 2,5 dag. Dock vet jag inte vad som var vad, magen eller bara cellgifterna. Fruktansvärd trött var jag i vilket fall och det kallas Fatique för man kan inte sova bort det. Men efter det har jag snabbt återhämtat mig och mått riktigt bra.

Denna gång har jag fokuserat mer på det jag äter och det fungerar mycket bättre. Får se hur det blir om någon dag. 

I vilket fall är det jättegulliga på onkologen och man blir väl omhändertagen. 28/1 får jag min 3e dos och då är jag halvvägs i alla fall. 

Strålning i 15 dagar blir det efter avslutad cellgiftsbehandling. Jag är lugn och ska ta mig igenom detta så fort det bara går. Så rullar det bara på och blodproverna är positiva mellan doserna (det kan bli nån dags förskjutning om inte) så får jag min sista dos den 1/4 i värsta fall i mitten på april. Efter det kommer håret växa ut igen och jag har i alla fall en kort frisyr till sommaren. Grått eller mörkt? Spännande!

Over and out!

Jag har bröstcancer.

Har sedan december 2024 haft ett sår på höger bröstvårta. Trodde det var skavsår från en BH men det gav sig inte. Fick sedan en kallelse till mammaografi o tänkte att jag tar det då, vilket jag nämnde för sköterskan o hon gjorde en anteckning om det. Jag fick sedan besked att det inte fanns något i brösten alltså ingen  bröstcancer. Dock ingen återkoppling på såret på bröstvårtan! Lugnade mig o lät tiden gå men såret läkte inte o jag kontaktade återigen min läkare på vårdcentralen i maj 2025. hon tyckte då att det var dags för en remiss för att utesluta att det inte var ”nått farligt”. 

Ny mammografi och ultraljud av lymfor gav vid hand att det inte finns något i bröstet dock förstorade lymfor.

Vidare till bröstkirurgen där jag hamnade hos kirurg Gabriel Sjölin utan att veta vad han skulle göra. Han bedövade bröstet o tog sedan en biopsi på 6 mm. Berättade att det ev kan vara en Padget alltså ett förstadium till bröstcancer som kan utvecklas till bröstcancertumörer. I bästa fall skulle biopsin kunna bota, i värsta fall blev det op o strålbehandling. Han skämtade om att han var sadist och älskar att skära i folk. Ingen hit attt säga sådana saker tilll en patient kan man tycka.

Måndag den 1 september skulle vi gå igenom resultatet på plats i USÖ, men fanns inget provsvar o GS ursäktade sig så mkt då han antagligen missat att skynda på mitt resultat då vi skulle resa utomlands 7/9. Vi kom överens om att hans skulle ringa mig så snart det kom.

Onsdag 3/9 GS ringer o säger att tyvärr har han inget bra besked, jag har utvecklad cancer i bröstvårtan (alltså ingen Padget) o då blir det op o strålbehandling om ca 4 veckor. Han bekräftar att detta ska vi ta bort och jag litar på det han säger, jag vet dock inte om jag har en spridd cancer det återstår att se. Det kommer att blir röntgen o besök om op genomgång innan, det är vad jag vet just nu.

Jag läser på FB om flera av mina vänner o även i kören som haft/har cancer och det är så här det är i livet om man får leva så drabbas det flesta av något. Jag kommer inte att dö av min cancer enligt GS o det får jag tro på.

Har meddelat kören idag mfl. Villa inte att det ska vara hemligt utan att folk ska förstår att det är en naturlig del av livet. Christoffer har pratat med Lotta o hennes barn o de reagerade starkt, ledsna o oroliga.

1 oktober Har idag fått besked på kontraströntgen och tumören sitter enbart i bröstvårtan, har inte spritt sig, är inte aggressiv och kommer opereras bort tillsammans med portvaktskörteln (den första lymfkörteln som den kan ha kontakt med) och det är i ett tidigt stadium. Inga cellgifter bara strålning efteråt. En förhållandevis enkel behandlin och mindre del kommer opereras bort än det som var sagt från början. Ev kommer strålbehandling vara kortare än 3 veckor, men det avgör onkologen efter operationen. Man kommer spruta in Magtrace för att se hur det går från tumören till lymfkörtlarna för att op bort den/dem. Operationsdatum var 13 okt men jag kan inte då så nytt datum kommer.

Hos Anestiläkaren Vafa upptäcktes att jag hade fel uppgifter i min journal som att jag skulle ha en shunt i huvudet o äta Brimol. Vafa ringde min läkare o de rättade till det i journalen. 

Märkligt och otäckt att det kan hända! Undrar vem som skulle ha haft den diagnosen i sin journal?

Tänker ta upp det med kirurgen när jag kommer till USÖ nästa gång,

Har fått operationsdatum är satt till den 29 oktober och magtracen ska injiceras den 17 oktober.

Nu vill jag bara att det hela ska vara gjort!

Mamma

Mamma

Den 24 november förra året lämnade mamma oss efter några år med Alzheimers. Hennes tid på Ramundergården blev solig med nya kamrater och trevlig personal, framförallt killarna som fick hennes stora gunst och hon roade sig drottninglikt med dem. Skojade och fnissade, klappade ocjh kramade. Hon fick så mycket värme tillbaka, även om de nog ibland fick värja sig lite.

De sista 3 månaderna avtog livslusten och hon tystnade allt mer. Efter vår hemkomst från Lanzarote, en familjetripp med alla i familjen, barn, barnbarn och bonusarna, valde hon att sluta äta och sov mest. 4 veckor senare somnade hon fridfullt på kvällen efter att ha öppnat sina ögon och tittat på mig samtidigt som hon försökte säga nått. Jag är glad att vi fick en sista kontakt den dagen.

Idag förs hon till sin sista sovplats vid askringarna i Nya kyrkogården i Laxå. 

Detta är hennes livsbeskrivning jag skrev när hon flyttade in på Ramundergården: 

Levnadsberättelse för Elfriede (Lachauer) Knothe 310110

Mamma föddes som nr 2 i en syskonskara av 7 i Niederwinkling, Bayern, Tyskland.

Helmut, Herbert, tvillingarna Anneliese och Reser, Alfred och Luitpold Jr. Mamma Annie var hemmafru och pappa Luitpold Sr var polis i regionen runt Straubing i Niederbayern.

Mamma har beskrivit sin barndom som mycket bra och en rolig tid. Hon avgudade sin mamma hela livet. Som barn var hon blyg  och sprang och gömde sig långt upp i tonåren när det kom besök. När de skulle på semester delade pappan och mamman på sig och tog halva syskonskaran till släkten bla i Passau och andra orter. Vartannat år bytte de ort och barn.

Flera tyska traditioner som tex ”hänga upp en strumpa” natten mellan den 5-6 december St Nikolaus dagen, då strumpa fylls med godis , saker och frukt införde mamma med oss och vi har fört det vidare. Även leta ägg inne och ute vid påsk.

Vid krigets slut 24 maj 1945, som mamma för övrigt inte märkte så mycket av, sköts pappa Luitpold av misstag av utländsk arme när han försökte skydda människorna i byn Englmar genom att föra in dem i kyrkan och mamma Annie stod ensam med en barnaskara på 7. De fick flytta ut ur polishuset de bodde i och de äldsta barnen fick ta ett stort ansvar.

Som 21 åring träffade hon min pappa Georg då han var i begrepp att flytta till Laxå för att arbeta vid ESAB efter sin krigstjänstgöring och efterföljande fångenskap i bland annat Amerikansk fångläger, där han också jobbade som telegrafist (klättrade på elstolpar). De hade känt varandra i 3 månader. Pappa flyttade 1951 och mamma 1952. Jag föddes 1956 och min bror Berndt 1958. Mamma hade hemlängtan i 11 år. 1963 bodde vi 2,5 mån med mamma hos mormor då våra föräldrar skulle skiljas. Pappa kom och hämtade oss och gav mamma ett ultimatum o att följa med hem igen eller stanna. Kl 22 kom hon till tågstationen och vi reste hem. Jag tror att hon där gjorde ett aktivt val att acceptera sitt nya land och liv.

Hon började så småningom arbeta, bla med städning på Järnvägshotellet, gästvillan bakom ESAB-restaurangen mfl, där även vi barn fick vara med då ingen barnpassning fanns. Hon jobbade vid Danielssons tvätt vid Herrgårdshotellet och monterade persienner hos familjen Bindzulis, känd entreprenör i Laxå. 

Hon jobbade senare som butiksbiträde och lokalvårdare vid Konsum/Domus ända fram till sin pension. 

Vi bodde i en 2 rummare på Vällaregatan 6.

Mamma och pappa skilde sig 1968 och min bror Berndt flyttade med mamma medans jag bodde kvar med pappa.

Mamma valde att vara singel hela livet ut och var nöjd med det.

Hon har bott på Bodarnevägen, Vällaregatan, Lars Lindahlsväg, Casselgatan (övervåning på en villa)och i von Boijområdet, längsta tiden i ”höghuset”.

Hon har stickat och virkat en del, älskar att läsa om de kungliga, lösa korsord och hållit kontakten med sitt hemland genom de tyska TV kanelen hon har tittat på, ringt och pratat med sina syskon och flera syskonbarn.

När vi var barn sjöng hon alltid på olika sånger, tonsäker och med en fin röst.

Varje år han hon åkt till Skåne och tillbringat några veckor hos sin son Berndt. Med jämna mellanrum har hon rest till Tyskland och besökt sina syskon och gamla hemtrakter.

När hennes barnbarn Lina och Christoffer föddes blev hon en fantastisk mormor som aktiverade dem med bla att sy korsstygn, gå i skogen, måla och mkt annat. Hennes tyska paradrätt stek/köttrullader med tyska Semmelknödel har blivit älskad av de flesta av oss. Mamma har varit en mycket duktig kock.

Hon har varit mycket pedantisk som person, både med sig själv och hemmet. Minutiösa ordning, rent och snyggt i sin lägenhet som hon vårdade ömt. Hon har en förkärlek för inredningsdetaljer och prydnadssaker. Hennes hem var hennes borg. Nu känner hon inte igen sig längre, vågar inte gå ut då hon inte hittar hem igen.

Mamma har lätt till skratt och är skojfrisk, är mycket social och har på senare tid blivit mycket ödmjuk, Kommenterar gärna det hon ser. Mycket fysisk, tar gärna på folk och kan ge en kram och klapp på arm/kind. Hon har ändå genom åren haft väldigt få vänner.

Hennes yngre bror Alfred avled den 24 maj 2023, men vi har valt att inte berätta då hon inte längre vet vem han är när vi tittar på foton och bara blir förvirrad när vi parat om att hennes syskon är avlidna. Hon är den enda nu levande av all de 7 syskonen.

Juni 2023

Angelica

Dotter

Mamma somnade lugnt och stilla in på Ramundergården den 24 november kl 21.25.